Företag med en kvinnlig VD har lägre vinstmarginaler än de som har en manlig, konstaterade Elisabeth Thand Ringqvist, VD på Företagarna och ledamot i regeringens delegation för jämställdhet i arbetslivet. Intressant och upplysande fakta! Sedan blev det det dock radikalt mycket sämre, när hon skulle presentera en teori om varför det var på det här sättet.
Enligt Thand Ringqvist skulle det beror på, att kvinnor är sämre på att ”ta betalt för samma vara eller tjänst”. Med tanke på att kvinnor genom tiderna behövt jonglera en snål hushållskassa värre än om de varit kinesiska cirkusartister, så verkar det väldigt mystiskt att de plötsligt blir helt kass på ekonomi när de väl hamnar i toppen på ett företag!
I själva verket handlar det inte om någon könsrelaterad psykologi, utan om hur den kapitalistiska marknaden fungerar. ”Kvinnoyrken” och med dem hörande ”kvinnolöner” uppstod inte därför att kvinnor älskar låga löner, lika lite som kvinnor älskar ”mjuka yrken” därför att de är psykologiskt mjuka (försök att på ett sjukhus lyfta en hysterisk person på 120 kilo med livshotande skador och kalla detta sedan för en ”mjuk fråga”!)
Det berodde istället på att kapitalisten kunde köpa kvinnors arbetskraft till ett lägre pris än den manliga. Textil- och konfektionsindustrin genombrott innebar att ett tidigare manligt dominerande hantverk med höga löner och hög status slogs ut, istället ersatt med extremt lågavlönade kvinnor (och deras barn). Dessutom med en så hänsynslös kraft att den fortfarande efter 250 år är norm.
Samma faktorer ligger bakom kvinnliga direktörer i företag med ”låga vinstmarginaler”. De söker sig inte dit inte beroende på att kvinnor är ”mjuka”, inte därför att de inte vill ta för sig, inte därför att de inte kan räkna eller för att de anser det bra med låga vinstmarginaler. De gör det, därför att företag med låga vinstmarginaler bara har råd att köpa en VD med för en VD måttliga löneanspråk – alltså en kvinnlig.
Se till exempel på sektorn för ”hushållsnära tjänster”. Många kvinnor har här startat ”eget”, men inte för att få ”höga vinstmarginaler”, utan därför att alternativet oftast varit arbetslöshet på hel eller deltid. Men det går ju lätt att ana, att vinstmarginalerna i dessa företag är pressade totalt i botten, att dessa kvinnor rent av säljer sitt arbete till ett rejält underpris, RUT-avdrag eller ej.
Manliga företagsledare får inte sina VD-poster därför att de är män, utan därför att denna extremt exklusiva skara är kända av kapitalisterna och att dessa uppfattas som en garanti för att utsugningen ska fortsätta och bli ännu större. Av den anledningen kan Ericsson, Volvo och BP välja att ge en total klåpare som Carl-Henric Svanberg - ni vet han som talade om omsorgen om ”small people”, när BP orsakade sin enorma miljökatastrof i Mexikanska Golfen! - en årslön 16 miljoner kronor, plus åtta miljoner i pensionssparande.
Som VD på Företagarna får Elisabeth Thand Ringqvist 120 tusen kronor i månaden. Skyhögt över alla kvinnliga och manliga proletärer (men bara en tiondel av vad Svanberg får). Men inte därför att hon är kvinna, inte för att hon kvoterats in på posten – hon ju själv är stenhård motståndare till kvotering – och uppenbarligen inte därför att hon har svårt att ”ta betalt för tjänsten”. Utan därför att hon får betalt för att vara de svenska kapitalisternas förnämsta opinionsbildare. Själv hamnade hon ju inte på posten för att ha ägt ett eget företag, utan kom ifrån Centerpartiet och som sakkunnig på Näringslivsdepartementet hos Maud Olofsson.
Summa summarum: vill ni åstadkomma genuin jämställdhet och kvinnans sanna frigörelse – strunta i kvoteringar och störta det kapitalistiska klassamhället istället!
John Andersson
http://www.dn.se/debatt/foretag-med-kvinnor-som-vd-har-lagre-vinstmarginal/
