Översvämningarna på Balkan har ju haft det goda med sig, att det uppstått en solidaritetsrörelse som går över alla de olika etniska grupperna.
Titta vad man kan hitta i gömmorna! 1 februari 1995. Länkarna hade flyttat ifrån sin lokal på Södergatan i Skurup, men skylten fanns fortfarande kvar. Vi håller på med att fylla en lastbil med insamlade livsmedel, avsedd att gå till staden Tuzla i Bosnien-Hercegovina.
Den hölls av det lokala gruvarbetarfacket, som vägrade att dras in i det nationalistiska vansinne som drabbat det forna Jugoslavien. Alltså bara knappt fyra månader innan massakern där i stadsdelen Kapija, utförd av Republika Srpskas armé.
Min bror Rune i vit mössa, i övrigt en massa entusiastiska elver vid Skurups folkhögskola. Flera anarkister och "frihetliga socialister", vilka var de som startat gruppen. Syndikalistiska SAC skickade rent av folk ifrån ledningen, när vi hade möte en gång. Syndikalisternas international IAA hade ju länge en ordförande som hette John Andersson, så jag hade ju ett namn som förpliktigade...
Undrar vad som hänt tjejerna? Nog byrådirektörer på något statligt verk eller utredare på länsstyrelsen eller liknande...
Kul att som vanligt se syndikalister göra en positiv insats i både arbetsliv och civilsamhälle. Det känns som att mellan de två extremerna auktoritär höger och auktoritär vänster är det till slut där man hamnar hemma, med kunniga människor som man kan lita på.
SvaraRadera