Medborgarförslag till Skurups kommunfullmäktige: Införande av personligt ombud för personer med psykiska funktionshinder

Medborgarförslag till Skurups kommunfullmäktige:

Införande av personligt ombud för personer med psykiska funktionshinder

Verksamheten med personliga ombud är med all säkerhet det bästa och mest framgångsrika resultatet av 1995 års psykiatrireform. Efter en försöksperiod införde regeringen i maj år 2000 statsbidrag till kommuner som införde verksamheten permanent. Endast en handfull kommuner i hela Sverige står fortfarande utanför systemet.

Den humanitära vinsterna med reformen visade sig i sin tur generera enorma samhällsekonomiska vinster. Klienterna började förvärvsarbeta (kanske för första gången någonsin) eller studera; hyran betalades i tid och risken för hemlöshet minskade påtagligt; behovet av psykiatrisk akut- och slutenvård reducerades radikalt, likaså behovet av psykofarmaka; stabilare livsföring minskade riskerna för missbruk (”dubbeldiagnos”); de lotsades till rätt instans istället för att korka igen socialtjänsten med vårdfrågor eller sjukvården med socioekonomiska problem, etc, etc.

År 2006 gjorde Socialstyrelsen en utvärdering av reformen, där man kom fram till att vinsten per klient motsvarade 17 gånger kostnaden för insatsen ifrån det personliga ombudet, eller 166´000 kronor per klient och år utslaget på lång sikt. Man kan ju bara spekulera i vad siffrorna skulle bli nu, tio år efter det att utbyggnaden av verksamheten var klar.

Skåne ingick redan i försöksverksamheten och har från början legat i framkant. Främst stora kommuner har lagt ut PO-verksamheten på entreprenad hos den ideella föreningen Personliga Ombud i Skåne (PO-Skåne), vars huvudmän är RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) och IFS (Intresseföreningen för Schizofreni och andra Psykossjukdomar). Dessutom finns det representanter ifrån fler intresseorganisationer med i styrelsen.

PO-Skåne bedriver naturligtvis verksamheten enligt strikt företagsekonomiska principer, men den ekonomiska vinst som uppstår återinvesteras i form av kompetenshöjande insatser för personalen, inköp av kommunikativ utrustning, utveckling av IT-systemet, certifiering, information till kommunerna, etc. Det utfaller ingen generös bonus för mig som styrelseledamot i PO-Skåne varje gång vi tecknar avtal med kommunerna, istället får jag känna glädje över insikten att kommunernas socialpsykiatri kan bibehålla sin höga standard.

En tredjedel av de skånska kommunerna, främst de medelstora, bedriver PO-verksamheten i egen regi. Jag satt tidigare även med i Sjöbo, Tomelilla och Simrishamns gemensamma PO-styrgrupp (där ingår förutom ombuden socialcheferna, socialpsykiatricheferna, IFO-cheferna, verksamhetscheferna på Carema/Capio, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, samt då tidigare även jag). Skillnaden var inte dramatisk jämfört med mina erfarenheter ifrån hur Ystad kommuns PO-styrgrupp drevs, där PO-Skåne är entreprenör.

De kommunalt anställda ombuden brukar göra ett bra arbete, har nöjda klienter och får bra uppbackning ifrån den kommunala apparaten. Att verksamheten håller hög kvalitet är det absolut viktigaste, inte att den drivs i PO-Skånes regi. Jag skulle därför aldrig föreslå att PO-Skåne genom ”utmaningsrätt” skulle ta över väl fungerande PO-verksamhet i strid med klienternas, ombudens och kommunernas vilja.

Enligt ett av PO-Skånes ombud är den stora fördelen med PO-Skåne att hon helt kan koncentrera sig på sina arbetsuppgifter, jämfört med tiden som kommunalt anställt ombud. PO-Skånes ombud har alla högskoleutbildning, oftast socionomer och jurister. PO-Skånes ombud har heller inga fasta kontor och inga kontorstider, utan tid och plats bestäms gemensamt av ombud och klient.

De stora privata aktörerna inom vård och omsorg har sällan visat något intresse för att driva PO-verksamhet. Malmö kommun överlät för några år sedan PO-verksamheten i rad på två olika ”sociala företag”; av den första koncernen finns bara ägarnas lyxvillor i Bunkeflo kvar...

PO-Skåne är därför numera den enda oberoende aktören i Skåne som bedriver PO-verksamhet. Vi samarbetar dock väl med Bräcke diakoni, som bedriver PO-verksamhet i Stor-Göteborg. PO-Skåne är också den enda aktör i Sverige som blivit certifierad enligt EQUASS [The European Quality in Social Service]. Trots att Norge inte är med i EU är EQUASS stort där, efter deras motsvarighet till ”vinster i välfärden”-debatt. Utan EQUASS-certifiering får man inga kontrakt i Norge.

Den stora skillnaden mellan kommunerna är dock mellan de som har personligt ombud, respektive de som helt saknar sådant. Här är det fråga om A- respektive Ö-lag. En tredjedel av kommunerna i Skåne, främst små, har länge haft en uttalat negativ inställning till PO-verksamhet. Detta beror dock inte på att de inte har behov av någon sådan, tvärtom.

Ystad kommun mottar årligen ett antal spontana ansökningar om PO-bistånd ifrån Skurupsbor. I fjor var det endast fyra stycken, men under tidigare år motsvarade det ett ombud på heltid och då som sagt enbart av spontana ansökningar.

Fem kommuner i nordvästra Skåne, som hittills helt saknat PO-verksamhet, planerar att gå samman om detta, om på än en mycket låg nivå (25% tjänst var). Kvar i Skåne blir då en restpost utan personligt ombud bestående av Vellinge, Bromölla och – Skurup...

Skurups kommun skulle behöva införa minst ett personligt ombud på heltid, eftersom behovet enligt min uppskattning är våldsamt stort. Vill man börja på lägre nivå är alternativet att samarbeta med Ystad kommun, som länge behövt utöka verksamheten. Alternativt Vellinge kommun, som tidigare visat ett visst intresse för gemensam PO-verksamhet med Svedala kommun. Ombudet i Trelleborg har tidigare varit överbelastad, så där finns kanske ytterligare en möjlighet.

Österlenkommunerna har däremot full behovstäckning, efter att de gått samman om ett fjärde ombud. Svedala har ett ombud på heltid sedan 2012 och enligt honom har man inget behov av att utvidga just nu. Man ska också tänka på att kommunerna i sydväst är inriktade på psykiatrin på Trelleborgs lasarett, medan motparten i sydöst (inklusive Skurup) är Capio. Det är därför mera naturligt att samarbeta med Ystad än Vellinge och Trelleborg.

Jag yrkar därför att Skurups kommun

• primärt inriktar sig på att införa minst ett personligt ombud på heltid OMGÅENDE
• alternativt, förhandlar med andra kommuner (Ystad, Vellinge, Trelleborg) om gemensam PO-verksamhet
• anlitar PO-Skåne som entreprenör för PO-verksamheten

John Andersson

Styrelseledamot i Nationell Samverkan för Psykisk hälsa i Skåne [NSPH-Skåne]

Stattenagatan 11 C, 274 32 Skurup

john.andersson.nsph@gmail.com

Bilaga 1: Utmärkande för PO-Skånes verksamhet

Bilaga 2: Verksamhetsberättelse Personligt Ombud Ystad år 2014

Bilaga 3: PO-Skåne EQUASS-certifierad

Bilaga 4: Personligt ombud i Svedala kommun

Bilaga 5: Det lönar sig – ekonomiska effekter av verksamheter med personligt ombud